bernur

Först länkar Karin S till SvB:s pågående debatt om de dåliga svenska deckarna (en debatt som instiftades av Marie Petersson, ledamot i Svenska Deckarakademin, och därför har hon nog läst fler deckare än du och jag tillsammans), och sedan råkar jag läsa polismannen Martin Melins löjliga försvar av sin egen kår, efter att ha läst en roman av Katarina Wennstam, om en polis som misshandlar sin fru. Förutom att hela texten är dåligt skriven, innehåller den ett resonemang som bara väcker obehagliga frågor. Han skriver så här: "Jag har sett poliser slå. Kanske var jag själv en av dem." Jaha, vem frågade? Och: "Jag vågar påstå att dagens svenska polis är en av de finaste poliskårerna i världen. Våra poliser är kunniga, pålästa, engagerade och har ett stort hjärta när det gäller andra människor. Vi vill verkligen hjälpa [formuleringar som är så viktiga att de dubbleras i texten]". Och: "Svensk polis är världsledande när det gäller etik och moral" - hur mäts det, och vem har gjort det? Vad är "etik och moral"? Var finns den statistiken? Om man har inställningen att det inte görs några misstag inom poliskåren, att man tillhör en av de bästa i världen, då finns det inget att åtgärda, utan bara fortsätta med sin ineffektivitet, sitt svineri.