bernur

Den nästan overkligt brutale författaren Nikanor Teratologen får sig en senkommen hyllning av Jonas Andersson i Svd:s Under strecket (jag ber om ursäkt för att jag själv är senkommen, artikeln är drygt en vecka gammal). Han skriver: "Teratologens texter utgör en 'metafysisk revolt' i Camus mening, riktad mot såväl människans livsbetingelser som skapelsen i dess helhet [...] En obeskrivlig fröjd strömmar från Nikanor Teratologens böcker, trots att de talar om avskyvärda, depressiva och fruktansvärda ting." Det finns inget att vänta på, för den som inte har läst honom: han finns på alla bibliotek, som en sovande elefant i en porslinsbutik, och snart kommer den nya boken Att hata allt mänskligt liv, som vad jag förstår består av den följetong med "Fragment av surrogatpyret" som stått i Tidningen Kulturen. Enligt Andersson har det varit relativt tyst om N.T. sedan han debuterade med osedvanligt dunder och brak 1992, med Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, och ja - det har saknats en seriös diskussion av detta märkliga författarskap, som om det funnits en vidröringsskräck, som om ingen vågat ta ställning åt vardera håll, för ingen vill framstå som förbisprungen, om (när) den visar visar sig att det är en författare att ta på allvar. Därför omvägen via Norge, som har gett översättningen av Äldreomsorgen lovord, och kanske blir det som vanligt, att de efterblivna svenskarna lite yrvaket får se sig passerade när andra upptäcker vad vi själva har gått miste om. 
 
Lyssna, om du törs - - -