bernur

Do you know me like I know you?

Svinhugg går igen

Det har visat sig att Milan Kundera för 58 år sedan agerade angivare i Tjeckoslovakien, vilket ledde till gripandet av en tjeck som var amerikansk spion, och ett fjortonårigt fängelsestraff: hans offer lever nu i Sverige, men är inte i bästa hälsa. Kanske föga förvånande att Kundera blånekar till anklagelserna. Onekligen låter det inte riktigt som den Kundera man lärde känna i hans gamla romaner, men han var i tjugoårsåldern när det (kanske) skedde (ung och dum, som Ebba Grön (nästan) sjöng). Nå, sista ordet är inte sagt (when is it ever? sufflerar du?) - - -

Ser det här ut som en angivare?

Kundera har visat ett oförsonligt hån mot ungdomlig idealism, kanske främst i "Livet är någon annanstans", men även i andra verk. Är det en djupt ångrad ungdomssynd som ligger bakom oförsonligheten? Ett försök till botgöring?

Jag som hoppades att Kunderas författarskap skulle aktualiseras av ett Nobelpris - inte en skandal.

Jag känner som Jörgen - sorg över det som Kundera (eventuellt) gjort sig skyldig till i ungdomen och över allt det elände som en kommunistisk regim medför.
Milan Kunderas storhet som författare påverkas dock inte alls för mig även om det kan bevisas att han är skyldig.
Jag läser också tacksamt verk av andra (eventuella)brottslingar - Gunter Grass,Henry Miller, Jean Genet,Knut Hamsun, Aksel Sandemose, P O Sundman.

Ja, det är då en solkig "affär", detta ... Visst håller jag med dig, Lena, det är fullt möjligt att läsa ex Hamsun med bibehållen njutning även om man tänker på att han var nazist. Eller Ezra Pound för den delen, som ju var fullblodsfascist, men ändå skrev så klokt.

Man kan ju faktiskt vara bra författare och vara en usel person. Det finns flera bra exempel, Bernur kan du inte namnge några bra exempel?

Hans, Lenas lista är bra nog, jag kom bara på Ezra Pound som ytterligare exempel. Rimbaud, kanske.