Prosapolisens korta arm
en gang gick jag in i en bokaffar dar pingvinpocketbocker trangdes med notta tygparmar med gyllene bokstaver (las: bra bocker). har och var hade personalen hangt upp sma skyltar med budskapet "for bocker av coelho fraga i kassan".
Ja det är tur att vi har turen att få avnjuta din prosa då och då. Att attackera CL är väl ett öppet mål för sådana som dig och dina gelikar?
paulo Coelhos böcker är väldigtväldigt bra. spela roll om han skriver fattigt och förenklande ^^
Allt jag vill(e) säga om Coelho finns här:
http://bernur.blogg.se/2007/april/my-nose-is-bleeding-from-rubbing-it-in2007-04-30-1.html
Låt det räcka med det - - -
Mmm, Läckberg är ett säkert kort. Sett det här
http://www.svb.se/Nyheter/154234/158838
apropå just deckarna?
Det skulle vara intressant att se om det blev något av det, diskussionen om deckarnas språk.
det känns som att deckarnas språk är ett dött spår ... preskriberat ... jag har försökt, jag har gjort mitt, men - nä, jag kan inte engagera mig längre. det är som givet att man ska nöja sig med det futtigaste.
Dålig prosa uppstår, tycker jag, när den beskriver, gestaltar eller behandlar det löjliga. Ett löjligt motiv ger ett löjligt språk. Ett löjligt motiv är exempelvis ett kärlekspar i ett rum där atmosfären är elektriskt laddad av affekt. Minsta ord, minsta tonfall, minsta kroppsliga åtbörd innebär en störtflod av uppbragt inre monolog – minnen, tankar, sinnesrörelse, känslor mm. En särskilt löjlig mening lyder: Hon såg på honom. Fast den är ju språkligt korrekt. Inte är den torftig heller, om nu inte korta meningar av naturen är torftiga.
Men – återigen min personliga åsikt – meningen är löjlig då den ska denotera en maximalt känslomättad situation; en scen som blivit rena stapelvaran inom svensk realism. Stapelvara då den är ytterst tacksam att arbeta med: varför krångla till det med en berättelse när man enkelt kan beskriva upprörda, betecknande känslotillstånd? Torftig och trist blir den prosa som inte får något rejält att arbeta med. Det gäller deckaren såväl som – vad ska vi kalla den? – den seriösa, existentiella romanen.