Norrländsk höst

Du går på gator som inte har förändrats sedan 1973, och det är som det ska vara, för du har inte heller förändrats: du gick här 1973 och var densamme - allt ligger kvar på sin plats, vartenda sandkorn har väntat och bidat. Det är samma skugga som din fysiska kropp kastar mot gatan, samma luft som du andas, samma ängslan som driver dig framåt eller snett åt sidan, samma känsla att nuet är någon annanstans. Du kommer tillbaka fast du har aldrig varit borta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback