bernur

Utbildningsmässa i Huskvarna, och jag borde ha vetat bättre, men eftersom andra lärare hade förhinder fick jag i senaste laget göra en uppoffring, och cykla dit genom regn och hagel (nästan). Fast jag fattar inte vad jag har där att göra. Till att börja med har jag ingen PB-skjorta, med den där vita blaffan på ryggen ("pb såklart": och när blev en felskrivning något en svensklärare förväntas stå för och sprida?), eftersom - eh, de inte fanns i min storlek, då jag har en otypisk lärarkropp. Så där stod jag som byfånen i neutral svart skjorta, när alla andra lärare hade fått tryckta skjortor i sin storlek. Men det som är värre är att man förväntas attackera de presumtiva eleverna, vara framåt och tvinga dem att lyssna på varför de ska gå på IB. (Om man tänker gå på IB är nog inte den här högljudda krämarmässan det bästa tillfället att fatta ett sådant beslut.) Alltihop känns som bortkastad tid. Runt omkring mig ser jag andra lärare från andra skolor, och de är glada och snälla och trevliga och de ler mot grundskoleeleverna - hur klarar de av det?