En livlina åt dig
Ja, fast detta med finkulturens utflyttning i periferin (som du själv uppmärksammade, Schwartz skriver numera blogg på nätet, de måste väl betala karln tills han går i pension... där man kan strunta i om folk läser eller inte) det är väl inte en vilja eller en ovilja, det är väl också och framför allt detta krav på omedelbar lönsamhet. Och inget annat. Som sagt, 90% av besökarna på min blogg hamnar där efter bildgoogling på Hajen. Det säger något väsentligt (jo, faktiskt) om läget. Folk vill annonsera på en sida som handlar om Hajen eller möjligen Annika Bengtsson. Det är där PENGARNA finns.
Ska man hävda finkulturens värde får man ta med det i beräkningen. Ingen vill betala.
Tidningarna är ju i en ekonomisk kräftgång, annonserna på nätet är visst de enda som ökar, eller ökade tills finanskrisen kom i alla fall.
Jag tror inte på upplägget längre, gungorna och karusellen. Visserligen finns kanske pengar, men viljan saknas helt.
Ergo, andra lösningar och andra fora för finkulturen måste öppnas/skapas. Där skribenterna får pröjs, där en bevakning sker och blablabla.
Axess för att ta ett exempel har Axelsson-Johnsson-pengar i ryggen. Jag är inte säker på att den ger vinst, men idén med hela prylen (teve etc) är att vara opinionsbildande, också. Inte bara kommersiell.
Jag tycker att Bonniers kunde göra något liknande i och för sig, driva en aktiv kulturpolitik, återupprätta BLM, satsa på några kulturredaktioner, vara offensiva i just den delen. Mig veterligt gör de det inte. Kanske kommmer det.
Kultur GER fortfarande cred, i vissa (mycket små) kretsar.
Om inte annat är det viktigt för det internationella anseendet. På sikt.
Det om detta, jag borde skriva ett eget inlägg men orkar inte.
Kunde du inte ta med Job i Gudsgrejen? Mitt Job är jobb, typ. Eller tvärtom.
Hej,
Det har blivit en helt absurd situation, där sådana som är fullkomligt inkompetenta i kulturfrågor fattar beslut. Jag håller med att det är konstigt att BLM eller något liknande (något överhuvudtaget) inte finns, och att det kommer att få allvarliga konsekvenser känns självklart: om vi ska vara / bli något annat än en efterbliven nation är det viktigt att det finns ett ställe där man får ta del av annat än det där som Malte Persson kallade "dåliga deckare". Det ges ut färre översatta böcker från de euroepeiska språken, och de som ges ut ska förstås också vara lönsamma - då är det lätt att räkna ut vilken slags böcker det är frågan om ...
Snart finns det ingen internationell marknad att bevaka: just därför saknas insatta rapporter från Tyskland, Frankrike, Italien, något som blir allt mer sällsynt även i DN och Svd, och inte mycket talar för att det kommer att bli bättre heller. En litterär tidskrift kunde kosta på sig att ha den typen av bevakning, som BLM hade.
Jag var (och är) på något pessimistiskt humör... Självfallet vill jag inte uppmana någon att inte skriva långa texter på nätet -- jag är mycket glad att t ex Bernur skriver, även om jag alltså är pessimistisk beträffande läsandet.
Det är fel att tala om storheter som "Bonniers" som om de vore en person eller en företeelse med en enda egen vilja, och inte bestående av en mängd delar och individer som har sinsemellan skilda agendor.
Jag vet inte precis om Bonniers är "storheter", men du har rätt i att det är en stor familj och där alla säkert inte är av samma åsikt. Dock kvarstår att familjen är ägare till ett medieimperium. Pengar finns, och det räcker antagligen med att EN eller möjligen ett par av dem vill göra något. Det har vi ju sett exempel på genom historien - att någon av dem velat.
Jag kan mycket väl föreställa mig att den viljan kan återuppstå, men just nu tycker jag att den lyser med sin frånvaro. Det är ju faktiskt vad de själva, åtminstone anställda på Bonniers, vittnar om.
Det är ju även här kritikerna brukar ropa på de stora förlagens ansvarskännande. Något ligger det i det. Länge funkade det ju så, de tog ett ansvar och resonerade utifrån ett gungor och karusellperspektiv.
Den andra lösningen är ju då att staten går in med mer pengar eller pengar i andra kanaler eller på andra sätt. Den känns mer osannolik i dag, tycker jag.