bernur

Visionen om det papperslösa samhället, som väl var i svang så där inför millennieskiftet, innebar inget annat än att pappersskörden har ökat, eftersom alla virtuella dokument givetvis måste ha en reell papperskopia som bihang, för annars är det inte riktigt säkert att den (den virtuella sidan) existerar: att sålunda ha två system igång under så här lång tid är påfrestande, då det känns som att det enda man gör är att läsa diverse dokument på skärmen, för att strax därefter konfronteras med en version på papper, och då måste den läsas ännu noggrannare, för det kan tänkas att det har åstadkommits någon redigering eller ändring (korrigering). När jag nu öppnar lärarfacket på skolan är där oftast alldeles tomt, och känslan jag får då kan bäst beskrivas som en väl avvägd blandning av lika mycket glädje (jag menar lättnad) över att där inte ligger något arbete som väntar på min insats som sorg över att vara bortglömd och åsidosatt: ingen kommer ihåg mig, minsann. Inte ser det bra ut heller att gå tomhänt i skolans korridorer: så när ni ser mig bärande på en bok eller något annat vet ni vad det beror på - - -