bernur

I senaste numret av Svenskläraren. Tidskrift för svenskundervisning (3 2008), skriver Cecilia Ericstam om vikten av bokbloggar - och då menar hon att eleverna ska skriva om litteratur i bloggform. Säkert en bra idé. Men jag förstår inte på vilket sätt hon menar att "elevernas kunskaper fördjupas avsevärt", bara för att de skriver blogg - i stället för vanlig traditionell tråkig ni vet analys. Ja, vad är argumentet? Det är "roligt" att blogga. Men min uppfattning är att eleverna (ungdomarna) inte behöver använda nätet i större utsträckning, eller lära sig skriva korta käcka kommentarer på nätet: de behöver lära sig utveckla sina tankar och idéer, lära sig föra ett resonemang, lära sig använda argument, bearbeta och fördjupa på riktigt, problematisera, diskutera - inte bara referera och återberätta. Att läsa på skärmen uppmuntrar inte alls den noggrannhetens eller för all del långsamhetens läsning som sker vid pappersläsning. Av samma anledning dömer jag totalt ut den modell som vår skola är inne på, att eleverna ska lämna in uppsatser till ett program som heter Skolkompassen/Fronter, och vi ska läsa skärmversionen och föra in (eventuella) rättningar i ordbehandlingsprogrammet. Nej, jag kan inte läsa på det sättet: jag behöver en soffa, en divan, för att kunna läsa ordentligt, och ska jag sitta där med en dator i knät?