bernur

Nya numret av Ord & Bild (3 2008) handlar om arbete, och jag skummar raskt över till den ganska välmatade kritikavdelningen, där jag hittar en längre resonerande recension av Lars Noréns Dagbok, och den lyckas uttrycka mycket av det som saknades när boken debatterades som värst i våras - i en ganska negativ text, som ändå sätter in boken i ett sammanhang, ifrågasätter och analyserar. Ett vackert exempel på att en recension har mycket att vinna på att ges utrymme, att många ord är en förutsättning för att föra ett resonemang, för att ge plats åt nyanseringar. Annars blir jag storligen förvånad över att två andra böcker från i våras som jag genuint ogillade här får nästan idel lovord: det är Hassan Loo Sattarvandis Still och Amanda Svenssons Hey Dolly. Den förstnämnde är bara ett slött plagiat på Faulkner - och det är bedrövande att nästan ingen av dem som recenserade den hade något att säga om det, som om det inte existerade grundläggande beläsenhet - och den sistnämnde är bara ett slött skolarbete - jag läser bättre gymnasieuppsatser hela tiden. Givetvis har båda böckerna fått lysande kritik allt sedan de gavs ut.