Poet i New York, Federico García Lorca
En poet i New York: det låter nästan som en löpsedel, men är alltså titeln på en diktsamling av spanjoren Federico García Lorca - Poet i New York, resultatet av en vistelse 1929-1930, där han studerade vid Columbiauniversitetet. Men han säger det bäst själv i efterordet: en poet i New York betyder egentligen New York i en poet.
Kodordet till García Lorcas poesi är blodet: det utgör lika mycket en nyckelfras som 'längtan' gör det hos Södergran. García Lorca är blodpoeten: "en skadad puls som kretsar kring tingen från andra sidan". Men det är det intima umgänget med fantasin som gör honom så underbar som poet, med de där slående, oväntade upptäckterna, där det alltid finns ett 'oj!' tillgängligt och nära till hands. Med våldsamt språk och starka bilder visar han upp en stad i bävan inför framtiden, en folktät massa, där de uppseendeväckande och effektfulla intrycken staplas, med fascinationen och ett beredvilligt 'å!' som omdöme inför alla syner.
Också ett eteriskt, flyktigt tonfall skänker García Lorcas ord något instabilt, som om han hela tiden blickar åt ett annat håll, bort från det hans ögon fäst sig vid. Hans intensiva språk trotsar tyngdlagen; tillvaron är gåtfull, metafysisk, omöjlig att ringa in med formler, med språk, matematiska beräkningar: här har den älskade floder snörda kring sin arm, något som ter sig lika möjligt i kärlekspoesin som i den så kallade verkligheten. Tillvaron har getts en ny sorts kontur. Han tar också med sig intrycken från New York till sitt dramatiska skrivande.
Jo, dikterna från New York är starka - exempelvis en ursinnig dikt om Wall Street och dess själlösa invånare, självmördarna med ringar på alla sina tjocka fingrar: ändå blir de ännu starkare när han lämnar staden, åker till sjöarna vid Eden Mills, Newburg, Vermont. I staden hittar han mest ensamhet och våld, människors cyniska utnyttjande av andra. García Lorca vet också att berätta att det är lönlöst att bara tala om kärlek om den inte också kan realiseras, visas och levs ut - en kärlek bortom orden, bortom ordböcker och lexikon.
Hm, jag har bestämt spelat i en pjäs skriven av denne man. Blodsbröllop, tror jag den hette. (Jag var en jävlig gammal tant som ingen riktigt tyckte om. Jag vet inte om jag förväntas vara träffad.)
träffad? det var inte bernardas hus?
Nej, det var Blodsbröllop. Men Bernadas hus sattes upp av "den bättre gruppen". Och med träffad menar jag att mina teaterlärare tenderar sätta mig på roller som jag därefter tolkar in i min personlighet.