bernur

I DN skriver Jonas Thente en välkommen översikt över kritikern Rónán McDonalds nekrolog The Death of the Critic. Medan det verkligen finns material att diskutera här, nöjer jag mig med en detalj: farhågorna i att nätet endast kan erbjuda åsikter som stödjer den kunskap som man redan känner till, att man mest ägnar sig åt att söka upp sina likar, och att allt handlar om självbekräftelse. Kanske det kan vara så. Men det låter som en klassisk förenkling: "[McDonald] pekar på att den specialisering som webben möjliggör, också innebär att vi aldrig behöver konfronteras med saker vi inte på förhand känner till och älskar. Vi slipper höra talas om andra konstformer, riktningar, tolkningar: vi favoritmarkerar de fem sajter som tycker som vi och så är det bra med den saken." Ja, vem känner inte igen sig? Ändå måste jag säga att den som surfar runt gör det av nyfikenhet, att det sällan är så enkelt att alla håller på att lyfta fram identiskt samma sak jämt, utan att det ofta finns okända och nya element att upptäcka. Den som läser på allvar vill hitta någonting nytt. (Säger jag, som kommer hem från biblioteket i dag med samma gamla Rilke ... fast också med en bok av "20 polska kvinnliga poeter".)