Den uppochnedvända världen
Ett reportage i nya numret av Skolvärlden handlar om fransk skola, och hur man där inte direkt har någon ängslig ambivalens inför betygen: kanske för att man har insett att betyg är det där nödvändiga onda som måste finnas därför att alternativet är fasansfullt. Ja, mycket av det som sägs är som att tänka sig den vanliga svenska skolan, fast tvärtom: mycket som står här påminner om det Karin Stensdotter brukar säga från sin franska horisont. Den franska skolan lämnar inte ut hemtelefonnummer till lärarna: den lärare som skulle föreslå något liknande i den svenska skolan skulle pardonlöst schavotteras ögonblickligen, men framför allt finns det där en tro på att läraren är kunnig i sin yrkesroll - här handlar allt om ifrågasättande, och alla synpunkter tas som intäkt på att lärare är gnälliga och lata, och bara vill slippa arbete. Men det är arbetsro vi vill ha! Vi vill arbeta, vi vill hålla på med våra ämnen. Nu ska jag läsa sonetter av Lotta Olsson, det är mitt arbete. Stör mig inte. Ring inte mig, jag ringer dig, som det brukar heta - - -
Det var ett bra reportage! Möjligen ska man komma ihåg att den här skolan är en av Frankrikes bästa, den brukar ligga i täten i studentexamen - år efter år.
För samtidigt som den franska eliten och de franska elitskolorna fungerar alldeles utmärkt, möjligen förutom det vi kallar social snedrekrytering, så finns ju resten av skolan. Och där vacklar lärarauktoriteten och problemen är antagligen ungefär desamma som i den svenska skolan.
Men det ÄR enklare här, enklare när man väl begripit vilka regler som gäller. Betygen finns från sex års ålder och är inte något att oja sig över. De ses lika mycket som en mätare på skolans och lärarens förmåga som på elevens, åtminstone från föräldrahåll.
Och en sak till, det är inte så mycket den enskilda elevens eventuella förutsättningar som diskuteras eller bedöms, det är att hon/han jobbar - eller inte.
Och sen handlar det mycket om vilken skola man går i och ut från med mer eller mindre medelmåttiga betyg. DÄR finns nog den stora orättvisan i det franska systemet.
Som protest mot deras dåliga skolor tycker jag att vi stryker franska språket som språkval!
Trots att jag alltså arbetar som lärare (gymnasiet) har jag nog inte tänkt så mycket på hur viktigt det är med betygen, förrän jag kunnat följa mina barns väg genom det som förr hette låg- och mellanstadiet, utan att en enda gång få ett betyg, och hur dramatiskt det blir med de här sena betygen. Jo, jag förstår betygsmotståndarnas argument, men som sagt: alternativet är värre. Och som du säger, Karin: det är inte alls så att det handlar om samhällsklass, utan den som jobbar får de betyg den förtjänar.
B, jag förstår inte din sistamening. Jag läser KS inlägg som att rätt skola är viktigare än rätt betyg (se nästa-sista meningen där). Innebär inte det att det handlar om samhällsklass?
Du gör kanske en åtskillnad mellan, å ena sidan, betygen, som i sig kan vara likvärdiga, och, å andra sidan, deras faktiska konsekvenser.
Men vad är likvärdiga betyg? För att få någorlunda likvärdiga betyg måste vi ha åtminstone nationella prov, eller extern bedömning. Jag har erfarenhet av båda systemen, och de funkar.
Visst kan det vara så i Frankrike att det är viktigt vad skolan heter, och det är säkert så på vissa håll i Sverige också - men generellt måste väl en elev på gymnasiet kunna lära sig kursplan oavsett vilken samhällsklass man kommer ifrån.
Nej, B missförstår. Med likvärdiga betyg menade jag betygen i sig (g-vg-mvg eller 1-7), inte det bakomliggande sakförhållandet. Min invändning (nej, min önskan om klargörande) gällde det du skrev om samhällsklass. KS skrev att att det fanns en orättvisa, i Frankrike, i att vissa skolor sågs som mer förnäma än andra (finns inte denna orättvisa även här?); du skrev att betyg kommer till den som förtjänar dem och att samhällsklass inte spelar roll. Jag undrade om det att vissa skolor ses som förnämare inte ändå leder till att klass blir en faktor.
För att koppla till betygsfrågan: vad spelar tidiga betyg för roll om det de är till för att bekämpa (här en orättvis bedömning) ändå inträffar fast av andra orsaker?
Eh, jag förstår inte riktigt frågan (som vanligt). Tidiga betyg skulle avdramatisera, tror jag. Angående samhällsklass och vad det betyder vilken skola man har gått på: min skola räknas som snobbskolan i kommunen, ändå finns det flera elever som menar att det är lättare att få högre betyg på vissa andra skolor, just därför att så många studieinriktade elever går på vår skola, att vi lärare inte har något att jämföra med - vi ställer högre krav, för vi ser hur bra eleverna kan vara, och utgår från det i vår bedömning. Men den här frågan är alldeles för stor och allvarlig för att föras här, där det dessutom är så stor risk för missförstånd.
"den lärare som skulle föreslå något liknande i den svenska skolan skulle pardonlöst schavotteras ögonblickligen"
Ursäkta en hopplös expat men jag förstår inte riktigt vad som menas? "något liknande" är det att lämna ut telefonnummer eller att tvärtom inte lämna ut dem?
att inte lämna ut telefonnumren. lärare ska vara tillgängliga jämt, är tanken, svara på föräldrars frågor medan man skär lök (aj).
Tack för svar. Jag är förbluffad. Hur är det med den där "personliga integriteten" som ni kör så mycket med?