bernur

Utvärdering: det rituella tisdagskaffet intogs på nyöppnade Wayne´s Coffee, och det är en gammal sanning att att om företagsnamnet innehåller namnet på en person blir servicen därefter - mycket riktigt arbetade endast en person där - Wayne, kan man förmoda, även om han bröt kraftigt på tyska - och han tillagade allehanda kaffesorter, tog emot beställningar, räknade upp alla ingredienserna i de muffins som såldes, tog betalt, tillverkade smoothies, allt medan kön under irriterat tålmod stod flegmatiskt stilla; inte mycket fanns att titta på heller, utöver en möglig rödlök som skulle utgöra dekoration (tysk humor?). Det är också så att tiden enligt empirisk undersöning går tre gånger så långsamt när man står i en kö. Kaffet var väl drickbart, medan bakverken kändes torra: det fanns bara en smulig cookie kvar, och den muffin som jag köpte var fadd och nästan smakade papper. Så blåste det sedvanligt, men det kanske inte företaget kan rå för, att det här är the windiest city.