bernur

Mannen som under tidigt 90-tal myntade begreppet 'skräckel', Kay Glans, i BLM nr 1/91 och Moderna Tider 11/91, gör en högst oväntad återkomst som skribent i Nod, som jag misstänker är en religiös högertidskrift, där han i nr 1/08 rannsakar sin egen insats, och menar att alla hans farhågor har slagit in, och att vår nivellerade uppfattning av våld, eller det som han kallar för ondskan, är skräckelförfattarnas fel: Carina Rydberg, Stig Larsson och Magnus Dahlström; nu misstänker jag att våldsverkare läser annan litteratur (Jens Lapidus, näst mest utlånad på Kronobergshäktet), och att det som vanligt är farligt att dra generaliserande slutsatser utifrån vimsiga observationer. När jag härom helgen rensade bland mina papper hittade jag en kopia av artikeln från Moderna Tider, och nu slås jag av hur dåligt skriven den är: argumentationen är klen, och språket är undermåligt. Då som nu citerar han Nietzsches berömda utsaga om abyssen som stirrar tillbaks på betraktaren: som Fan läser bibeln läser Glans Nietzsche. Han vill ha ett tydligt avståndstagande från författaren: därmed påminner han inte så lite om gamle Carl David af Wirsén som ägnade oproportioneligt mycket utrymme åt den Strindberg som han föraktade så, och skrev otaliga artiklar för att varna allmänheten för den farlige omstörtande författaren. Glans exempelförfattare är i mina ögon djupt konstruktiva, genom att de tvingar läsaren att ta ställning, och de anlägger ett nytt perspektiv på våldsamt beteende. I rättvisans namn gör Glans mot slutet en viss avbön, där han menar att deckarna gjort sig förtjänta av skrupulös granskning, men han verkar vilja överlåta arbetet åt någon annan skribent: regeringen kan säkert tillsätta en utredning - - -