bernur

I senaste numret av Skolvärlden, vår sorgfälliga facktidning, läser jag en intervju med Kicki Johansson, en svensklärare från Umeå, som bland annat uttalar sig om litteraturkanon. Men det mest intressanta finns alldeles på slutet, i ett okommenterat uttalande:
"Det har hänt något med eleverna genom åren, tycker Kicki Johansson. ­Bara för tio år sedan kunde man ­jobba på ett djupare och mer seriöst sätt med texterna.
Nu är det som om eleverna inte orkar ta in ­något annat än det ytliga och lättsmälta.
- Jag vet inte om det i stället beror på att vi lärare har blivit fegare och inte vågar trycka på med svårare saker av rädsla för att förlora eleverna. Kanske är det en kombination, säger hon."
Jag tror att det här beror på underskattning. Den som aldrig tvingas utsätta sig för "a difficult pleasure" (Shelley) blir heller aldrig invigd i det oerhörda äventyr som litteraturläsning innebär: en utmaning - krävande - svårt - och livsnödvändigt. Det finns ingen easy way - - -