bernur

I morse läste jag något så ovanligt som en svensk intervju med Haruki Murakami, utförd av DN, eller snarare Kristian Petri och Kristina Lindström. Det är lite roligt att han ser ut som en bortkommen pojke på bilden. Det är också roligt att Petri/Lindström avstår från att nämna Nobelpriset. Annars är det inte mycket av intresse som kommer fram, bara det gamla vanliga om engelskspråkiga författare, jazz, hans hustru, hans läsare ... Åtminstone jag blir inte förvånad när han talar så uppskattande om David Lynch ("Jag kände en stark samhörighet med hans berättelser. Ingen kan förklara varför hans värld är så underlig och så vacker. Ingen har ord för det"), eftersom jag nämnde Lynch när jag förra sommaren skrev om After Dark. Murakami själv verkar se fram emot många goda år, och det kan väl ingen honom det förmena.