bernur

I Times skriver Jeanette Winterson om sina problem att åka kollektivt (å, vad jag känner igen mig), när hon recenserar en helt ny bok om Sartre och Beauvoir, Carole Seymour-Jones A Dangerous Liaison. Winterson sammanfattar problemen med att läsa Sartre underbart kortfattat: "prolix, annoying, French". Hon ser också ett uppenbart problem i att exponera konstnärers privatliv så här: ingen kommer undan helskinnad, och ingen klarar en granskning utan att de dåliga sidorna tränger igenom, och då är risken att vi slutar läsa dem, i avsmak för vilka dåliga privatpersoner de var. Någonting säger mig att när biografin om Winterson ska skrivas kommer den här artikeln att grävas fram, och då kan läsarna förfäras över hennes misantropi när hon beklagar sig över de andras jäktade och påträngande uppenbarelser.