Ibdå, Ibnu och Ibsen
På Norstedts ska äntligen ges ut Ibsen-pjäser, i Klas Östergrens översättning. Jag tror att jag har läst om och väntat på det här i flera år. På skolan har vi väntat på en ny version av Ett dockhem sedan 1935. Jag kan knappt bärga mig tills jag får ge eleverna den här tjocka volymen, med ytterligare fem fina pjäser, och sedan se hur de ska bära sig åt för att få plats med den i deras redan trånga skåp. IBsen är som gjord för IB. Förlaget verkar ha inspirerats av Bonniers klassikerpocket, och har nu en egen klassikerserie, men de övriga titlarna känns inte lockande (beat? - igen?). Däremot kommer i höst Haruki Murakamis Sputnikälskling, i den begåvade Vibeke Edmonds översättning (hon behärskar både franska och japanska). Det är förstås fint att Sverige äntligen har upptäckt Murakami.
verkligen dags. Claes gav mig till och med fel för att jag i en uppsats i IB1 skrev 'biscuier', då han hävdade att det var fel, även om det står så i den nuvarande svenska översättningen..
Just hur Klas [sic] Ö har löst makronmysteriet är en av de saker jag mest ser fram emot - - -
Jag har med iver läst allt jag kunnat hitta av Murakami sedan du tipsade mig om honom. Ännu en god nyhet är att Norwegian Wood ser ut att komma på svenska snart! Kafka på stranden är dock min favorit hittills.
Norwegian Wood har funnits på svenska i fyra-fem år, det var den första Nordsteds gav ut i sin "serie". Tyvärr slängs ju böckerna ut så fort; nu går den väl knappt att få tag på i pocket.
Jag har läst romanerna Kafka på Stranden och Norwegian Wood i engelsk översättning samt en novell som förelåg i gratis översättning på de franska biograferna när Toni Takatani hade premiär. Det är längesedan nu. Jag gillade böckerna som koncept: vad de handlar om, den inre resan i den yttre, et cetera - men jag är inte så förtjust i den karga amerikanska minimalistiska stilen vilken går som en livlös ådra genom romanbyggets marmor. Man följer den blott för att se vad den slingrande och förgrenande berättelsen slutar.
Fast jag tycker att Murakami lyckas kombinera sitt amerikanska ideal med en fin portion mystik och finurlig känsla för karaktärernas egenheter, och deras förmåga att förbluffa även honom som deras författare. För övrigt behöver inte allt korthugget vara dåligt: se Cormac McCarthy, som i sina senaste romaner skriver extremt kort - och extremt bra - - -
obs att ida ovan inte är den här ida, alltså "ida". vi vet ju alla vem som tipsade om herrn (M) ifråga från första början! dvs. ida, (märk väl, ej "Ida"). obs. /ida
Murakamis mystik (som är ganska tunn och ytlig) kan ju inte jämföras med den moderna japanska litteraturens stora namn: Kawabata och Tanazaki.
Cormac McCarthy skriver visserligen korthugget - betydligt mer så än Murakami - men frågan är om det finns några större likheter i syftet med stilen. Nog om det.
Jag vill bara tillägga att jag läste ut Italo Svevos En kort sentimental resa igår att det är Vibeka Edmomnd som har översatt den! Så hon översätter alltså från italienska, franska och japanska! Pas mal.
Jag hade stor behållning av hennes översättning av Prousts lilla bok Om läsning. Nä, det är stor skillnad mellan McCarthy och Murakami, vad gäller temperament.