bernur

Sverige-Slovenien 1-0. Nä, jag tycker inte att det är något bra argument att skylla på att det är en träningsmatch, att det inte gäller något, som ursäkt till att spelarna utöver en kvarts spel i andra halvlek (när den äldsta spelaren strosat in) promenerar genom hela matchen: inte heller tycker jag att det är något godtagbart skäl att skylla på att man inte vill riskera skador, då dessa verkar uppstå på träningarna, för då borde de ta 400 kronor i inträde på träningarna, och sända dem i Tv 3, med en timmes försnack. Allt var dåligt i den här matchen: spelarna som felpassade tre gånger på fyra försök, domaren som missade två hands i straffområdet, publiken som knappt reagerade på något, kommentatorerna som sa fel lika ofta som de sa rätt, bollkallarna som inte slängde några bollar till spelarna vid inkasten (tänk om något liknande skulle hända i en tennismatch: till exempel förr, när John McEnroe spelade!), och jag var dålig framför tv:n, med mitt oengagerade pliktskyldiga tittande.  

England saknas i det kommande EM: det kan till och med jag tycka, jag som borde gå i terapi för att kunna förklara mitt kluvna förhållande till brittisk fotboll, uppfödd som jag är på sörjiga planers lerromantik och ammad av Tipsextra från barndomen, samtidigt som jag avskyr deras arroganta nationalism. Men jag hatälskar just denna uppblåsta blinda lojalitet och oförmåga att förstå att England inte är ett mästerskapslag, vars enda titel 1966 tillkom tack vare ett horribelt domslut från en domare som dömde mål fastän bollen inte var inne. Visst, engelsk fotboll sitter djupt i mig: ge mig en Brown Ale och jag kan räkna upp hela Newcastles laguppställning i hemmamatchen mot West Bromwich i november 1978, och ge mig en till så räknar jag upp inhopparna också.