bernur

Den årliga Torpaskolans dag, som bevistas av barn i sällskap med föräldrar, gick av den obefintliga stapeln i går kväll: tre timmars lidande för att barnen flera dagar före lördagsgodisdagen ska köpa och äta onyttigt snask enbart för att politikerna har bestämt att man inte får samla in pengar - i år förgylldes evenemanget dessutom av ett hundraårsfirande, där barnen tvingats klä ut sig till skolbarn från 1908, och föräldrarna fick gärna följa detta exempel. Något som somliga hade gjort, och hur gör man då, när man möter dem på skolgården? Att inte kommentera klädseln är ett etikettsbrott, men ärlighet har aldrig varit någon bra lösning heller: därför blåljuger man, säger något lamt om att det där var ... eh, en intressant tanke ... Kaffet var svagt, och när jag tillsammans med en annan förälder skulle ansvara för pilkastning kom denna förälder inte (detta har hänt i snitt vartannat år: var är den sociala kontrollen och medborgargardet, när man behöver dem?), så jag fick själv hålla reda på betalning, priserna (godis, givetvis, i sådana mängder att det flockades klåfingriga snorvalpar i alla åldrar), pilarna (som flög kors och tvärs eftersom de flesta av kastarna var en tvärhand hög hamnade flera pilar på mina nyinköpta skor, aj!), och så de sataniska vattenballongerna, som när de undantagsvis blev perforerade gav ifrån sig mängder av vatten, och då skulle ersättas av nya. Barnen som skulle hjälpa till stod på ett lastbilsflak och sjöng Astrid Lindgren-visor (inget ont om Astrid Lindgren) precis under mitt pass. Dessutom var nästa föräldrapar försenade, så jag missade min äldsta sons dansuppvisning. Trots att jag kanske låter lite bitter och obalanserad vill jag påpeka hur glad jag över att mina barn går i en så bra skola, och jag är också glad åt att en utställning visade att de har hade en fin förstautgåva av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, från 1907, med illustrationer av John Bauer.