Charlotte Perelli has risen from the grave
Nä, det har gått mig förbi. Men jag har förstått av dagens tidning att telia tjänar multum på evenemang av det här slaget. Kanske är det väl unt, kanske är det ett tecken på girighet. Själva tävlingen har snart slagit hela varvet runt, och blivit så mycket överdriftens jippo att det nästan blir bra. Den ruskiga Charlotte Perelli liknar mer och mer Joan Crawford, kan jag tycka, som en illustration till tävlingens allt mer påtagliga karaktär av freakshow. Så var hamnar Perelli? frågar sig de inbitna med beundransvärd andlöshet. Tävlingar av det här slaget fungerar väl mest som en defibrillator åt döda artistkarriärer, med alla kvaltävlingar, semifinaler, sista chansen - snart blir det väl gruppspel också, som i Champions League i fotboll - - -
Joan Crawford Charlotte Perelli
Själv tycker jag hon ser mer ut som en översminkad transvestit (de har ju en tendens att gilla sådana där glittriga klänningar som hon har på sig, dessutom), eller möjligtvis som om hon plastikopererat sig för att se ut som ett lejon..
Apropå Joan Crawford, som ju hade ett turbulent liv och dito karriär, kolla den underbara film noir-rullen med henne, Mildred Pierce, regi Michael Curtiz, inspelningsår 1945. En mycket stark film, som fortfarande känns aktuell på flera sätt.
visst: även om jag tycker att hon är ruskig, gillar jag speciellt just den här filmen, Mildred Pierce, men även den hon gjorde med Bette Davis, sent i båda deras karriärer: den ojämförligt dystra Whatever happened to Baby Jane. Charlotte P. har en del att leva upp till innan hon når Joan C.s klass - - -
Crawford och Perelli hör onekligen till helt olika kvalitetsmässiga klasser i underhållningsbranschen, men visst finns det en likhet. Samma plastiska (i.e. plastiga) stela icke-levande ansikts-ideal verkar eftersträvas, och deras "leenden" gör att man fryser till is. Hu!
men att jag associerar till joan c. när jag ser charlotte p. beror inte alls på att jag tänker på filmen mommie dearest, som bygger på dottern christinas hårresande memoar, en bok som kvalificerar joan c. till århundradets sämsta morsa, eller att rubriken syftar på en låt där joan c. alltså återvänder från graven för att viska till sin svekfulla dotter: "mommy´s home" - - -