Brick by brick
Av min kollega U fick jag låna filmatiseringen av Monica Alis verkligen fantastiska Brick Lane, och överraskas av en film som faktiskt lyckas ta fram mycket av charmen i romanen. Dock kan jag sakna mer av miljön, som var en ovärdelig ingrediens i romanen: i gengäld får vi Tannishtha Chatterjee som gestaltar Nazneen på ett sätt som imponerar - där finns alla nyanserna i hennes personlighet, allt ryms i minspelet, när hon går från ilska till glädje utan att det ska röjas på det där övertydliga Helena Bergström-sättet. Det är också befriande med en film som tar upp rasism och 11:e september på ett så känsligt sätt, utan pekpinnar eller förenklingar. Jag har ingen aning om filmen har visats i Sverige: förmodligen ansågs den för smal av monopolbolaget. Ändå är det en så kallat kvinnlig regissör (Sarah Gavron), vilket borde vara politiskt korrekt om inget annat. På tal om upprättslagar: dvd:n var en engelsk otextad utgåva, lagligt köpt.
O´Yeah: Tannishtha Chatterjee
Gillar du Brick Lane? Varför då i sådana fall? (Jag bodde ett stenkast från Brick Lane och Spitalfieldsmarket i nästan ett år.)
det var väl hösten 2003 jag läste den, på engelska, så jag minns den inte så detaljerat: men jag gillade hur väl ali hade lyckats skildra instängdheten i Nazneens äktenskap, de så kallade kulturkrockarna (jag minns ett besök från en läkare som mannen träffat och bjudit hem, med olycklig utgång). samt som sagt miljön.