bernur

I Svd, en av de tidningar jag inte läser, hittar jag ett gammalt inlägg från kommunpolitikern Ilmar Reepalu: han vill att eleverna på mellan- och högstadiet ska få betygsätta sina lärare. (För resten: har inte stadierna plockats bort? Det heter väl år 7, år 8, etc?) Lite märkligt eller kanske inte alls märkligt att förslaget kommer från ett politiskt håll vars ideologer brukar förespråka andra bedömningar än betygsättning. Ska eleverna bli betygsättande måste först vettiga betygskriterier plockas fram, och så ska eleverna dessutom lära sig hur man tillämpar dessa. Eva-Lis Preisz, ordförande i lärarförbundet, säger något vettigt: "Eleverna ser läraren i en given och begränsad situation som inte säger något om helheten. I en bedömning med lärare måste helheten räknas med, hur man uppnår målen i läroplanen till exempel." Att vara lärare innebär ändå att vara påpassad, bedömd, kritiserad - inte minst från dig själv, då varje dag kan kännas frustrerande och dina insatser känns otillräckliga. En intressant slutsats från svt:s ganska usla kvasidokumentära serie "Klass 9 A" är väl hur mycket positivt som har sagts om lärarens betydelse för inlärningen, och att ämneskunskaper är viktiga: jo, men att undergräva lärarens auktoritet samtidigt som arbetsbördan hela tiden ökar skapar ingen god förutsättning för att vi kan göra läraryrket till ett attraktivt jobbalternativ. Det finns i Sverige gott om bra lärare, det är jag övertygad om, men det sorgliga är väl att de flesta av dem inte arbetar som lärare.