bernur

Att cykla så här i bistra vargatider är ett äventyr. Till att börja med ska låset forceras, och det kräver list och finess (det vill säga: att tina hela cykeln i rumstemperatur en kvart eller så). Sedan tar klädselproceduren vid: extratröja, överdragsbyxor, svårknutna kängor, något lättknutnare halsduk, mössa, hjälm, handskar, sadelvärmare, och när man är någotsånär färdig känner man sig så pass mycket utrustad som en astronaut att man omedvetet börjar nynna "Ground control to Major Tom ...". Därför är det med stor glädje att de magiska hörlurarna låter en trött Smiths-bootleg slumpmässigt ersättas av Of Montreals eteriska "Heimdalsgate Like a Promethean Curse", och då känns slitet nästan mödan värt, och jag ler nästan saligt när jag begynner den vådliga isgatafärden nedför den djävulskt branta backen mot jobbet. Att i det ögonblicket, i det tillståndet, få lyssna på den här rymdlåten är nästan mer än en människa törs begära - - -