Otacktal
Den outtröttlige Maciej Zaremba svarar nu på den (förutsägbara) kritik hans artikelserie om kränkthet väckte: mest elak var förstås Åsa Linderborg i Sosseblaskan, men hennes artikel var så lång och svårläst att jag gav upp tidigt; den som orkade läsa hela hennes text kanske kan skriva ett kort referat åt mig - jag tycker att hennes språk är så dåligt (kan någon, till att börja med, fly henne en bunt kommatecken?). Zaremba är däremot inne på ett viktigt spår när han skriver: "Om jag här karikerar, är det för att synliggöra det reducerande draget i identitetspolitiken, som menar att min politiska lidelse skall utgå från mitt ursprung, min religion, min sexuella läggning eller rent av från mina lyten. Själv känner jag inga muslimer, dyslektiker eller homosexuella. Jag känner individer som tillber Allah, har svårt med bokstäver, dras till samma kön, och även sådana som samlar på frimärken." Den som för starkt identifierar sig med en identitet kommer att stöta på problem. Vi är något annat än etiketten som sätts på oss, vare sig det sker av andra än av oss själva. Själv är jag ingenting alls, har ingen etikett, ingen tillhörighet. Jag är - nä, det tar slut där - - -
Sammanfattning av Åsas artikel: hon tycker att Zaremba är elak och raljant. Det tycker jag med. Även du tenderar att förtrycka och slå ned på envar som inte behärskar språket med sådan finess som du. Kan vi inte alla ställa oss upp och sjunga: We shall overcome..?
Den rätten tycker jag att Björn har om så nu är fallet.
Nej, jag orkar inte sammanfatta Åsas artikel, den var för sluggeraktig.
Men jag håller med dig och Zaremba om att man i allra högsta grad bör försöka skilja på sak och person.
jag ber om ursäkt om jag har uppfattats som elak och raljant: jag menar bara att den som har orden som sitt yrke (åsa lindeborg) också borde behärska sina verktyg - annars är det bara att lära sig. Det lilla jag har läst av henne har varit fullkomligt avskräckande. Det har aldrig varit min mening att låta nedlåtande mot någon som har annat än orden som sitt yrke. Jag skulle till exempel inte kritisera någon som inte var tandläkare om denne visade sig vara en klåpare när hon eller han rumsterade i min mun: om däremot en utbildad tandläkare gör det, då djävlar - - - Det borde dessutom finnas en större tolerans för språkliga misstag på exempelvis en blogg än på en kultursida i Aftonbladet, med de resurser den tidningen förfogar över.
..och vad väntar man sig av Aftonbladet?
Jag är glad att hon stavar rätt.
Det som gör Åsa Linderborg så kolossalt trist är att hon i sig förenar två egenskaper som redan tagna var för sig skulle vara nog: 1) Den fullständiga förutsägbarheten. Maken till ideologiskt överstyrd människa får man leta efter. Man vet alltid vad vad som kommer att stå, oavsett ämne. Hennes recension av filmen om Marie Antoinette är redan en klassiker. 2) Att hon dessutom skriver så illa: trögt och stolpigt.
Håller med dig om Lindeborgs artikel (och stil). Hon verkade dessutom inte medveten om att hon själv gjorde samma sak som hon beskyllde Zaremba för; hennes text om/till honom var så fullproppad med invektiv och försök att förolämpa honom att det var pinsamt.
Men att bli "beskylld" för att vara raljant och elak är väl bara en komplimang? Bara intelligenta människor klarar ju av sådant.
Bo Ko: Bra sagt om förutsägbarheten. Nu måste jag googla på hennes recension av M Antoinette!