Omoderna tider
Kollegan B visar mig en tidning som heter Existera, och jag skyndar mig att köpa det senaste numret, som har 'snällhet' som tema. Jag har för mig att den här tidskriften har en vag koppling till religionen, men det kan göra detsamma. Det är väl inget större fel på tidningen i sig, eller dess tema, men när jag läser tänker jag oupphörligt på den för länge sedan nedlagda Moderna Tider, som ägnade sig åt liknande ämnen. Men deras artiklar var alltid lite längre, lite vassare, och framför allt behövde de färre bilder för att få fram sitt budskap. Nu är texterna konsekvent aningen för korta, och en ensidig intervju med exempelvis Teratologen blir fasligt intetsägande. I stort sett samma sak med vampyrgenomgången, som bara upprepar gamla sanningar. Var finns det spännande, det oväntade och oförutsägbara? Det är som sagt inget stort fel på tidningen, men jag befarar att dess skribenter bara skriver med halva sin förmåga, som om de inte behövt anstränga sig. Och jag befarar, vad som är nästan värre, att liksom jag nu saknar Moderna Tider, om en tio femton år kommer att köpa en helt annan tidning, och när jag läser den kommer att sucka, och tycka att nja, ganska bra det här, men ändå inte lika bra som Existera var. Och det är väl då om inte förr du inser att du lever i fel tid, för så här tänkte knappast människan på 30-talet - - -
För resten vet jag inte om snällheten kommunicerar med mig. Jag skulle annars behöva lite snällhet, eller mycket av den varan. Jag misstänker att min mor doppade mig i en norrländsk flod när jag var barn, vars vatten stöpte mig i livslångt hat; detta bad har gjort mig långsökt, bitter, till någon som aldrig förlåter någonting - - -