"när sanningen hinner ifatt dem får alla inblandade betala ett högt pris"
Kvällstidningarna lever i symbios med en viss sorts filmer och skivor, och det är förutsägbart att Aftonbladet alltid ger Colin Nutleys filmer betyget 3, vilket ter sig svårsmält när den senaste, Angel, har sågats överallt annars (DN, Svd och Expressen gav samtliga betyget 1). Det märkliga är väl att Nutley känt sig manad att skildra rockmusikens värld, ett ämne som svensk film har skytt sedan Staffan Hildebrand gjorde den löjeväckande G. Nu menar jag inte direkt att Aftonbladet är köpt av Nutley, men det är lite märkligt att föreställa sig recensentens trovärdighet, när han tycker att den här filmen är på denna nivå, och vad han senare fäller för omdöme om andra filmer. Fast, vad vet jag, Helena Bergström, som varit en tant i tjugo år, är kanske perfekt i rollen som rockstjärna?
man undrar vad som driver denna man, det måste vara en mörk kraft, likt en seriemördare. Detet måste bara få komma ut, och med sin avskräckande älskare smider de onda planer i mörkret. Och, rock stjärna, är det ett hån?
Jag tror att recensenterna har avskytt Colin Nutley sedan den andra Änglagårdfilmen och tänker straffa honom livet ut för det. Den första hade ändå en charm.
Man börjar ju misstänka att Nutley drivs av en mörk kraft, som man här ovan spekulerar om. För varför annars envisas han med att sätta Lassgård i roller där han absolut inte passar, utan snarare är rent av människoovärdiga? Blonderad rockgitarrist - Rolf Lassgård? Nej tack. Anstränger sig Nutley för att skriva patetiska manus med patetiska roller?
Ett mysterium, i sanning. Och jag vet inte om jag vill veta sanningen.
Som jag har förstått det skriver inte Nutley manus, utan han låter skådespelarna improvisera fram scenerna. Nog för att detta kan fungera i något fall, men ibland blir det nog åt det dravliga hållet. Lassgård är för övrigt oftast en suverän skådespelare, men perfekt tonträff, och ofta övertygande - men som rockstjärna? Och Helena B.?