Moses gick upp på berget
Det här var ju inte en helt dum lista. Nu måste vi läsa Dan Brown, han skriver så spännande, det tycker alla!!
...
Hej Bernur! Jag gillar din blogg och lägger en länk till dig från oss om det går bra.
Min lista var nu inte ironisk *aj! aj!* även om jag nu kanske som du noterat formulerat en del lite tillspetsat (hur ironiskt låter nu inte det - lite tillspetsat?) Och ja, det mesta är vid närmare särskådan självklarheter gränsande till banaliteter.
Men försöker ändock - uppenbarligen inte tillräckligt bra - sätta fingret på hur man kan tänka runt litteratur på gymnaiset. Om läraren måste göra jobbet själv.
Angående Damernas detektivbyrå - nej, aldrig mer i mitt klassrum. Det finns helt enkelt inga frågor att diskutera i den boken, förutom feel-goodromanens fysiologi, - lite för meta för en vanlig gymnasieklass.
Hal9000: Jo, jag gillar verkligen Da Vinci-koden (påminner inte så lite om min ungdomshjälte Alistair Maclean)! Men jag tror att det är viktigt att komma ifrån den rena upplevelseläsning som idag finns i alldeles för många klassrum, där elever fritt väljer romaner som sedan inte alls bearbetas (redovisas ofta i form av "recensioner" eller "redovisningar"). Det är här Dan Brown kommer in i klassrummen, och det är detta vi måste bort från.
Det är inte det värsta exemplet. Marklunds Gömda är en vanlig bok i svenska klassrum idag (om jag förstod Årheims avhandling rätt) och blir läst i klassuppsättning!
Efter att ha läst ditt inlägg igen: jo, angående Damernas detektivbyrå, men jag tycker som sagt (står i inlägget) att skildringen av framförallt män från Botswana har obehagliga undertoner, samt också Mma Ramotswe i sig själv (vilket jag väl påpekade?) som ju är en rasistisk kliché. Bara för att få det sagt, allt gott.
martin: med tanke på att du själv inte är medveten om att det du skriver uppfattas som ironi: du bör kanske fundera på andras användning av detta fenomen? jag tvivlar personligen på att Hal9000 hyllar davinci-koden, och bernur förespråkar Damernas detektivbyrå. Vad tror du?
Hej Ida! Det ger en rolig men lite märklig effekt att faktiskt inte bemöta ironi med ironi. Man ger ett extremt fånigt intryck (jag är inte ironisk nu som du förstått), men - tycker jag - man öppnar upp för andra typer av samtal. Vad tror du, Ida?
Damernas detektivbyrå är det som du kanske förstod jag som tog upp först (i mitt ursprungliga inlägg). Det kan vara därför Bernur nämnder den.
Det här blir alldeles för snurrigt ... kan vi inte säga att den som använder ironi vägrar förklara att så är fallet, för det blir helknäppt. Popadelica säger att Morrissey kommer till Huskvarna: det är ju så befängt att det inte behöver dementeras, ändå blir det en notis i Expressen, som tror att det är sant ... 1000 apor påstår att Killinggänget gästbloggar på deras hemsida: Andres Lokko, som på Spermaharen gjorde identiska spratt, fast ungefär tre gånger så elakt och tre gånger så intelligent, svarar att Schulmanbröderna har varit duktiga och intelligenta: höjden av ironi, förstås ... Men det blir konstigt om han måste påpeka detta.
Men jag kan ändå tycka att Lokkos kommentar är ganska rolig! Just för att man faktiskt inte vet riktigt vad han menar. Skulle Lokko göra som jag i mitt nya projekt - försöka att undvika all ironi för att undvika att bli missförstådd - uppfattas detta med nödvändighet som ett ironiskt statement. Såklart.
Problemet med ironi överhuvudtaget är att det börjar kännas så 1998. Spermaharen var lite kul några skävlande dagar 2002, men sedan? Glenn Killing var aldrig särskilt roligt, oavsett vad din pappa försöker berätta för dig, Ida. Men Fyra nyanser av brunt å andra sidan är helt hysterisk rolig. Jag behöver hjälp här.
Martin: inte bara där. Du är ju en tvättäkta idiot.