bernur

Så här i krankt blekhet kan gårdagens diskussionsprogram från svt, med den kryptiska titeln "Beckman, Ohlsson & Can", bevittnas, ett lösryckt samtal om "författarrollen", med en manlig förlagsredaktör och dito recensent, liksom två kvinnliga författare: att bjuda in fyra disparata individer och få dem att bjuda till verkar vara ett mission impossible för den här redaktionen. Denise Rudberg vill att alla svenska författare ska "medietränas", vilket ter sig som ett lika utopiskt som fascistiskt projekt, och Martina Lowden vill att hennes författare ska vara som näktergalen, sjunga dold i buskarna - men det förklarar inte varför hon själv är så beredvillig att delta i diverse sammanhang (exempelvis det här i grund och botten ganska meningslösa programmet). Men jodå, författare gör sig nog bäst vid sitt skrivbord, och att höra dem yttra plattityder kan förstöra en läsupplevelse - dessutom skingras mystiken. Men jag har förstått att det är viktigt med marknadsföringen, hur viktigt det är att synas (bli sedd), åtminstone för den som vill bli inbjuden till svt:s fina soffor - - -