bernur

Hypokondrikernas favorittidning är förstås Apotekets husorgan, det lilla häftet som går under det fantasifulla namnet Apoteket, och där hittar jag en intressant artikel av Malin Avenius, om tystnaden, och att denna vara blivit allt mer sällsynt. I och för sig är detta något som har hävdats sedan åtminstone 80-talet, om inte ännu längre tillbaka i tiden. Det är antagligen en åldersfråga, men jag börjar allt mer tycka att värdet av tystnaden är svårt att överskatta. Jag åkte till en affär för att köpa nytt tangentbord häromdagen (min son hade hällt o´boy i det), och när jag stod där och bläddrade bland skivorna kom en före detta elev fram till mig. Jag hasplade ur mig något om att jag inte visste vad som var värst: musiken som spelades (Markoolio) eller volymen. - Tycker du det? sa hon, totalt oförstående. Det visade sig att hon jobbar där. Att jag kände mig gammal som gatan lindrades på inget vis av att enda skivorna jag hittade av värde var två gamla Leonard Cohen-skivor från 1968 och 1971 - - -