bernur

Ett tappert försök: jag såg det första (sista) avsnittet av svt:s nya humorserie Morgonsoffan, och känner mig nu bara beklämd. Låt gå för att jag inte tillhör det som så elegant heter "målgruppen" (jag har inte skrattat åt ett svenskt humorprogram sedan 1997), men är det för mycket begärt att åtminstone få le en enda gång? Det som gör mig beklämd är att detta är manusbunden humor: inövade skämt, nedskrivna repliker, och allt framförs med en övertydlighet som jag inte skådat maken till sedan 80-talets "Goda grannar"-serie. Den stackars Maria Wetterstrand garrotterades med en långdragen sketch som byggde på programledarens uppenbart missriktade välvilja. Jaha. Kan vi inte komma överens om vad som är humorns fyra grundpelare: timing, spontanitet, intelligens, och djärvhet. Det här programmet innehöll inte en gnutta, inte ens ett stänk av någotdera: var fanns skämt som tog risker, som utmanade, eller uttryckte något smart om vår tid? Att göra något som jag uppfattar som en parodi på morgonprogrammen är bara att slå - nä, inte ens slå, bara knuffa lite lamt - på något som redan ligger ned (och kvider). Varför jag är så arg? Jag betalar tv-licens, det är mina pengar som går till detta! Kunde jag gråta, så etc etc - - -