Hennes namn är Lagerlöf. Selma Lagerlöf.
Med glädje ser jag att Selma Lagerlöf har fått en fin liten sida på nätet, lämpligt nog designad som en tjockis till bok, och vackra citat som beledsagar uppslagen (fast "En rullande sten beklädes inte med mossa" är knappast hennes påhitt, utan ett gammalt ordstäv som finns på många språk). För varje år som går känns det som att det blir mer och mer motiverat att läsa Lagerlöf och hennes lustiga romaner, som på många sätt saknar motstycke i vår litteratur: som den odåga till läsare jag är föredrar jag de kortare, som En herrgårdssägen, Kejsaren av Portugallien och Herr Arnes penningar. Det är väl i år hon "fyller" 150 år, som det heter, och det ska antagligen firas på något krystat sätt, allra helst med deltagande av kungahusets representanter. Själv firar jag, liksom alla år, med att sända tacksamma tankar till henne, och plocka fram någon av de slitna men aldrig utslitna romanerna och läsa dem med stort behag.
Kommentarer
Postat av: HAL9000
'Odåga till läsare'... Tänk på vilka som läser det här.
Postat av: bisounours
Jag har just haft högläsning för ett gäng "seniorer" ur just En Herrgårdssägen. De verkade dock inte gilla den så mycket, de tyckte den var för konstig, men det kändes ändå fint att ge liv och röst åt berättelsen. Och dessutom upptäckte jag saker jag inte märkte första gången jag läste den, vilket gör att jag tycker om den ännu mer.
Postat av: pp
En lärare i svenska på högstadiet uttryckte sin åsikt om Selma Lagerlöfs böcker som "opedagogisk smörja". Jag minns att jag inte gillade uttrycket.
Trackback