bernur

Tack vare Malte Perssons tips läser jag en lång och fantastiskt välskriven artikel av Mark Edmundson, en universitetsprofessor i Virginia, USA, och det handlar om den yngre generationen och dess förhållande till ny teknologi, och de möjligheter dessa öppnar - möjligheter och faror, självklart. Artikeln är ett fint exempel på något som jag ofta saknar i svensk press: någon som skriver snyggt och eftertänksamt, ägnar ett problem utrymme, och med självklarhet använder Wordsworth och Byron som två kontrasterande mönster (en svensk kan gärna byta ut dessa mot ... äh, vi har förstås ingen Byron ...), och givetvis är det Byron som är den poet som i högst grad liknar de unga, och deras ultraromantiska ideal, att ständigt vilja vara någon annanstans. Edmundson visar eftertryckligt att det är självklart att den som befinner sig på sju ställen samtidigt (mobilen, internet, e-posten, tv:n, i-poden, läroboken, etc) inte är någon stans alls, även om det gamla "här och nu" har ersatts av "överallt och nu". Han kallar sina studenter "possibility junkies". Jag kommer ihåg en diskussion jag hade med min gamle kompis M om Shelley och Byron, då han var övertygad om att de hade blivit rockstjärnor om de hade levat i vår tid, och jag föreslog att de hade blivit austronauter, med tanke på hur de var fullkomligt besatta i att kapptävla med sina båtar och sina försök att överträffa varandra i rastlöshet. Den som orkar läser hela den här långa artikeln, och behöver inte hålla med om allt (Edmundson är om inte flera årtionden så säkert flera månader eller veckor bittrare än vad exempelvis jag är), men nog finns det anledning att sucka lite klädsamt uppgivet åt hans slutsatser.