Flauberts papegoja
I TLS läser jag om Julian Barnes artikel om den sista upplagan av Flauberts brev, skrivna mellan 1876 och 1880, och här har vi verkligen en pedant som gjorde livet surt för biografiskrivarna och intervjuarna, när han lekte osynlighetsleken genom att försöka bränna upp alla existerande brev (vad som återstår är ändå en bra bit över 1 500 sidor). Här får vi ta del av intressanta saker om dumheten, det stora temat i Flauberts stora roman Bouvard och Pécuchet (Den stora dumheten på svenska), och hur han antog att denna dumhet var som mest framträdande ju mer makt innehavaren var i besittning av. Den store pedanten ojar sig även över hur krämporna ansätter honom på livets slutkant. Julian Barnes påpekar också att den som i dag beklagar att de böcker som säljer mest är biografier av bröstförstorade eller -förminskade kvinnor, kan trösta sig i vetskapen att Flaubert fick sin sena bok Saint Julien l'Hospitalier indragen av förlaget, som i stället valde att ge ut Sarah Bernhardts skildring av hur det känns att åka luftballong. Den som liksom bernur gillar Julian Barnes, har förstås noterat att han precis har gett ut Nothing to be Frightened Of, och att det en tid har gått att läsa ett fint utdrag ur den.
Flaubert med Emmas hjärta - - -