bernur

Bilkörning i pudrad snö (mars är grymmast av månader) efter Magnus Halldins föreläsning om Ekelöf på museet i kväll - en ganska suverän genomgång av tre mindre kända och icke-antologiserade dikter: "En julinatt (på rygg i ekan drivande)", "Panthoidens sång", samt den avslutande av "Ensam i tysta natten"-dikterna. Det är en fröjd att lyssna till någon som är så inne i någon annans värld (så pass att han helt nonchalant skriver att han har biljetten i fickan, när vi hade e-brevkontakt tidigare), och rör sig helt obehindrat genom Ekelöfs livskraftiga dikter: det må stämma att vi i år firar den 101-årige, men han känns piggare och piggare för varje gång jag plockar ned de tjocka dikterna. Ekelöf är en så generös diktare, att den som läser honom inte kan låta bli att smittas - här finns så mycket livskraft och positivt tänkande att hämta för den som tappat sugen, att livsstilscoacherna borde bli arbetslösa i evigheter. Halldin menar att Ekelöfs dikter befinner sig i ett presens; jag skrev några liknande saker när jag skrev om Sofia Rapp Johanssons Silverfisken: "Den dumma frågan "har detta hänt?" får sitt outhärdliga svar: "detta händer", i ett evigt förbannat presens." Ja, Ekelöf blir man aldrig färdig med, han är inte ens själv färdig, och det är den dummaste av utsagor, att säga att "jag har läst Ekelöf".