bernur

I går sa kollegan F att jag var en 'kverulant', givetvis med tillägget: "i dess mest positiva bemärkelse", och jag hade nog kunnat bära tillmälet, om det inte vore för förtydligandet, som gjorde mig betänksam: för jag har absolut inget emot att kallas kverulant - speciellt inte i dag, när jag läser Ali Smiths underbara artikel om Carson McCullers, med rubriken "Vain, querulous and a genius" (jag kan alltså stoltsera med de två förstnämnda karaktärsdragen), som förresten är Gore Vidals definition. McCullers är alltid farligt underskattad och bortknuffad, kommer liksom Flannery O´Connor aldrig att bli sönderkramad av universiteten eller krritkerna. Men en kollega som Ali Smith, som själv skriver ganska vidunderliga romaner, vet förstås att rätt uppskatta henne: "The formal risks she takes are thrilling and exhilarating. To some extent her style is always concerned with unexpected juxtapositions, verbal, thematic and formal. She is expert at the meeting of kindnesses and violences".