bernur

Do you know me like I know you?

Skrivet på kroppen

I The Guardian läser jag om litterära tatueringar, och skribenten Shirley Dent säger kaxigt "I'll show you mine if you show me yours" - något jag aldrig skulle säga - inte heller "I look at yours, you laugh at mine ". Det finns gott om tid att ångra sig på, blir slutsatsen. NON SERVIAM, Gunnar Ekelöf. Det hade kunnat vara värre. (Om jag hade tatuerat mig i artonårsåldern hade det förmodligen stått något från Kurt Vonnegut där, eller något ännu värre.)

Shakespeareord går också bra.

Nu undrar jag vad det är för fel på Kurt Vonnegut? Har jag missat något? Själv har jag funnit stort nöje i att läsa de flesta av hans böcker ;-)
Så kan det gå.

äsch, det där är ett internt skämt mellan mig och ... mig själv ... men jag menade inget illa: jag har sparat vonnegutböckerna, och kanske läser om dem någon gång (under en värmande filt, med en äggtoddy till hands). tyvärr lider jag av någon åkomma, närbesläktad med tourettes syndrom: jag måste förolämpa, kränka.

"make love while you can" hade väl suttit bra på valfri kroppsdel?

VAd skulle det bli ur Vonengut- And so it goes?

Var sitter din tatuering någonstans?

so it goes stod det på några av de tatueringar som fanns länkade till på nätet. när jag ser andra som har tatueringar är det aldrig något litterärt, bara tribaltatueringar (man) eller något gulligt (kvinna). jo, någon nalle puh har jag sett (varför inte Ior i stället?). jag har NON SERVIAM på vänster arm (den sinistra).