bernur

Do you know me like I know you?

Skrivbord

Så här ser det ut. Notera den moderiktiga stringhyllan från 50-talet.  

Inget är arrangerat, förutom att jag plockade bort den gula ros som alltid måste finnas där för att jag ska kunna skriva, på inrådan av mina barn, som tyckte att det skulle se fjolligt ut. En känd författare har också en gul ros på sitt skrivbord för att kunna skriva: vem?  

köper du nya gula rosor hela tiden då? För jag menar de måste ju vissna någon gång...

Hej du Björn, fint du haaaaar deeet. Jag vet inte fall du läst mycket av herr Koch, jag vet att jag inte har det men det jag har lästa har varit bra och har en viss (för mig) personlig träffsäkerhet i sina utlåtanden. Denna dikten tyckte jag var bra och vill mest dela med mig den till någon som ger den en chans.
Jag kan tycka att det är lite kul att fly till den samtida amerikanska poesin och slippa den svenska samtida poesins byråkratiska och rätt så ofta auktoritets präglade språk.

Hej du Björn, fint du haaaaar deeet. Jag vet inte fall du läst mycket av herr Koch, jag vet att jag inte har det men det jag har lästa har varit bra och har en viss (för mig) personlig träffsäkerhet i sina utlåtanden. Denna dikten tyckte jag var bra och vill mest dela med mig den till någon som ger den en chans.
Jag kan tycka att det är lite kul att fly till den samtida amerikanska poesin och slippa den svenska samtida poesins byråkratiska och rätt så ofta auktoritets präglade språk.

Olof Lagercrantz skriver en del om gula blommor i sin dagbok, mest om tulpaner och påskliljor som jag minns det, det är nog den tiden på året, vet inte om han också köper hem gula rosor.

Adam, jag kan tänka mig att du gillar den här. Jag har läst en del av Koch tidigare: det är skickligt att få med både Gertrude Stein och Tristram Shandy i samma dikt.

Sensual World poster = Ultra-gayness