bernur

På Bonnierlyrik.se har en hätsk, stundtals mycket hätsk debatt om Lars Norén brutit ut mellan Sigge Eklund och Crister Enander (jag tackar Eva Ström för tipset). Eftersom jag i detta fall är på Eklunds sida är det lätt att hålla med honom:
"Dessutom stör det mig att så många kulturintresserade personer är så intresserade av kultur, så länge personporträtten håller sig inom de gestaltningaramar de är vana vid. Jag mår illa när jag tänker på hur det snackas om Noréns dagbok ute i landet på bibliotek och kulturredaktioner. De vill ha sin världsbild bekräftad av Kerstin Ekman, de vill ha putslustiga romankaraktärer - annars blir det för nära, annars blir det för påträngande."
Deras tonläge är skarpt, ja, faktiskt osvenskt skarpt, med tillmälen, aggressivitet, raljerande attacker, överdrifter, svinhugg - men framför allt: känslor och engagemang. Tydligt är att de har var sin syn på litteraturen, men jag tror att Eklund har rätt, att framtiden kommer att ge honom rätt: det är för tidigt att säga vilken betydelse Noréns dagböcker har (kommer att få), men en stor anledning till de negativas kritik kan vara just oförmågan att ta till sig något som utmanar ett beprövat inövat sätt att förhålla sig till litteratur - Norén har gjort något nytt, och det var för mycket begärt att det skulle falla i god jord. Det är svårare att förstå med vilken ilska och faktiskt vilket hat de anklagar de som gillar boken: här har proportionerna svajat.