bernur

Ett dilemma: min kollega C föreslog att vi skulle läsa Magnus Dahlströms pjäs Järnbörd på IB nästa år. Ett bra förslag, och det föll på min lott att arbeta med den: gärna, eftersom jag mindes den som en otroligt bra text - liksom åtminstone hans första roman Fyr och novellsamlingen Papperskorg, medan hans 90-talsromaner Hem och Nedkomst inte var lika imponerande. Det första problemet var att få tag på boken, som givetvis saknades bland stadsbibliotekets utrensade hyllor. Fjärrlån vankades, men då försökte den illvillige bibliotekarien få det till att jag läste på högskolan, och då skulle jag inte få låna den - vilken förolämpning! Efter lång tids dividerande, då eleven S kom förbi (skulle jobba med sin uppsats under sommaren), gick han motvilligt med på att beställa boken. Det andra och kanske större problemet är att det är en otäck text, fortfarande lika otäck som när jag läste den för arton år sedan, kanske ännu otäckare efter infångandet av Josef Fritzl. Då blir frågan om det här går och ska läsas i skolan, eller om ämnet är för obehagligt. Å andra sidan ingår texten i IB:s prescribed book list. Ämnet kontra att texten är som gjord för att bearbetas och analyseras, märker jag tydligare nu än då. Och jag är, märker jag också, två personer - - -