"jag gjorde bara snällt vad jag blev tillsagd att göra"
"it´s ok to grow up - just as long as you don´t grow old. face it ... you are young." Jarvis Cocker, you´re so funny - - -
Ivar Lo-Johansson presenterades idag som "en av vår samtids största författare": jag kan hitta minst två felaktiga påståenden där - - -
Låt gå för att Clashs "Straight to Hell" inte spelades ("there ain´t no need for you"), men ännu en gång väntade jag förgäves på att i Brahesalen få höra "Love Will Tear Us Apart" eller "Heaven Knows I´m Miserable Now", kanske de enda två låtar värdiga att spelas en sådan här dag (den senare går att arrangera till ett underbart körverk, kan jag tro, med växelsång): i stället sjöngs "It´s Raining Men", som förutom att den är en av de vidrigaste låtar som har skrivits inte det minsta handlar om skolavslutning.
Hur känns det att vara en sådan ikon att du får ett eget lakan?
Dödade de dig?
Jag hoppas att det inte har varit, är, eller kommer att vara min ambition att hamna på lakan (det är inte första gången det händer) - och det är inte heller någon medveten ambition att göra intryck. Det är ungefär lika genant som det är roligt. Kanske mest roligt ändå. Det är viktigt att lära sig saker i skolan, och en av sakerna man behöver lära sig är att vara sig själv.
Yes. Vi spelade You have killed me, förstås, på engelskan - - -
Tja, man kan ju välja mellan att skriva något sjukt citat från någon tråkig lärare, eller att helt enkelt skriva ... "Heja Björn". Det låter ju sportsligt och bra.
Jo, musiken var ett bottennapp. Den enda höjdpunkten var att Apache spelades, men personligen föredrar jag Amen-break http://www.youtube.com/watch?v=5SaFTm2bcac när det gäller legendariska hip-hopsamplingar. Jag trodde även att någon först spelade introt ( Music for the Funeral of Queen) till Clockwork Orange, men visade sig vara någon schlager, suck.
Jag bestämde mig även att nästa gång jag tar studenten tänker jag springa ut till Quasimotos Bullyshit http://www.youtube.com/watch?v=glUG04b4KP0 mest pga låtens skumhet & att Madlib (mannen bakom Quas) är oerhört “credig”