bernur

I morgon röstar riksdagen om den famösa FRA-lagen, och jag har inga förhoppningar om att politikerna ska visa sig annat än aningslösa: jag ser redan framför mig de bekymrade vecken i deras panna när de ska förklara för sina väljare varför de röstar mot både deras och sin egen uppfattning och vilja. Jag kan inte se lagen som annat än begränsande:  när jag var yngre hade jag troligen välkomnat den, med motiveringen att den som har rent mjöl i påsen har intet att frukta - kanske jag har mindre rent mjöl i påsen nu (jag har varit en laglydig(are) medborgare), men jag kan inte tro på argumentet att det här kommer att stoppa terroristerna. För, som Peter Englund skriver i dagens DN: "Den bombkokare som använder e-post i sin verksamhet måste sannerligen haft IG på terroristskolan i Tora Bora". Intressant nog är han också vad jag vet den ende som värnar om arbetssituationen för de stackare som ska ägna sig åt den grannlaga sysslan att granska nättrafiken: det blir till att vada i oceaner av pladder för att hitta någon släkting till kontingensen. Som sagt: vänta dig inget annat än att vi får dras med den här lagen, och att den blir tandlös och ineffektiv - det enda den åstadkommer är ett ännu mer paranoiskt samhälle, där vi kikar över vår egen axel oftare än vi törs bliga mot något som kan uppfattas som subversivt. Att samhället ska dra gränsen är inte bra, helt enkelt därför att samhället - denna koloss på betongfötter - sällan fattar sitt eget bästa.