bernur

En halvlek in i turneringen, och jag har ändå missat det menlösa försnacket på grund av matlagning och sedan större delen av första halvleken på grund av disk - men jag är redan trött (less, som det heter i det egentliga Sverige, Norrland) på reklamen; jo, på ett intellektuellt plan förstår jag förutsättningarna, men det spelar ingen roll, när reklamen är så otroligt befriad från fyndighet, utan bara är trötta livlösa upprepningar av en metod och estetik som fastslogs för tjugo år sedan. Det värsta och mest oroväckande är ändå hur det så kallade redaktionella materialet har närmat sig reklamen, att det blivit svårt att uppfatta vad som är programinnehåll och vad som är den så kallade utfyllnande reklamen. Schweiz enda stjärna, Frei, skadad, och lämnade planen i tårar - det enda som kan få en man att gråta är sålunda fotboll.

---

Zlatan löper gatlopp för sitt uttalande när han berömde Sebastian Larsson och Fredrik Stoor, men jag förstår inte varför man ska bli upprörd: journalisterna vill skapa konflikt - det är deras livsluft, mer och mer börjar jag hålla med Lars Norén i hans gränslösa förakt - när det bara handlade om att han ville ge de orutinerade spelarna självförtroende. De behöver höra att någon litar på dem - Lagerbäck med sina kryptiska formuleringar och oroväckande kroppsspråk är minst sagt otillräcklig på den punkten, och därför var det smart av Zlatan att visa att det finns åtminstone någon som tror på dem. Men Zlatan är underskattad som spelare som gör andra bra: i Inter gör han fler framspelningar än egna (spel)mål.