Fotbolls-EM
Turkiet-Kroatien 1-1/4-2. Så kan fotbollen också vara: 119 minuter av dödläge, ställningskrig, bevakat spel, få misstag, få chanstagningar, ganska tråkigt. Men avslutningen innehöll all den dramatik som visar varför fotboll är överlägsen bland idrotter, ensam bland idrotter. Straffläggningar innehåller bara potentiella förlorare, men det hade varit lika orättvist om Kroatien hade vunnit tack vare den turkiske reservmålvaktens osannolika utfärd i straffområdets utkanter. Nu var det knappast rättvisa som skipades när stackars kroater strax efter sin glädjeyra missade straff efter straff.
Att som svensk följa resten av turneringen känns lite grand som det gör när man som lärare går omkring på skolan under avslutningsdagen: man ser att alla andra är glada (innerst inne vet man orsaken till yran), och man gör tappra försök att dela denna glädje, men förgäves. I matsalen spelar Persbandet, och medan avgångsstudenterna tjoar och dansar tar man sin tallrik och sätter sig i ett klassrum, lika utanför som tjänstefolket vid en finare middag - eller alltså som svenskar i en stor fotbollsturnering. Ingen vill ha oss där. Agnarna har sållats från vetet.
Att som svensk följa resten av turneringen känns lite grand som det gör när man som lärare går omkring på skolan under avslutningsdagen: man ser att alla andra är glada (innerst inne vet man orsaken till yran), och man gör tappra försök att dela denna glädje, men förgäves. I matsalen spelar Persbandet, och medan avgångsstudenterna tjoar och dansar tar man sin tallrik och sätter sig i ett klassrum, lika utanför som tjänstefolket vid en finare middag - eller alltså som svenskar i en stor fotbollsturnering. Ingen vill ha oss där. Agnarna har sållats från vetet.
Kommentarer
Trackback