bernur

På tal om Jane Eyre (när är det inte tal om Jane?), vill jag bara påpeka än en gång att det var många som inte trodde att Currer Bell var en man, men Elizabeth Rigby - själv en duglig författare - ville inte inse att det var en kvinna som hade skrivit, men då hon själv skrev anonymt tvingades hon uppfinna "a lady friend, whom we are always happy to consult", som försäkrade att ingen kvinna "begår misstag i sitt fackkunnande - ingen kvinna tillagar vilt och garnerar efterrätter med samma händer", men framför allt skulle en kvinna inte ta på sig en så exklusiv morgonrock som Blanche Ingram gör när hon väcks mitt i natten. Trots att Rigby gått till historien som den som hade så fel om romanen - att hon skrev sin recension ett år efter att den gavs ut kanske förklarar varför Fabian Kastner daterar den till 1848, när den gavs ut1847 - har hon rätt i många av sina åsikter i en otroligt lång recension i Quarterly Review: "Whoever it be, it is a person who, with great mental powers, combines a total ignorance of the habits of society, a great coarseness of taste, and a heathenish doctrine of religion". Nutida författare kan bara drömma om lika visa och insiktsfulla läsare och kritiker.