bernur

"Var finns den empatiske läsaren?" frågar Merete Mazzarella i en text under strecket i förra veckans Svd. Jag är inte behjälplig. Men jag vet att Aase Berg häromåret ifrågasatte empatin hos deckarläsare. Det är en gammal myt att man blir en trevligare person av att läsa litteratur (bildning överhuvudtaget fungerar som vaccin mot grov brottslighet, tror många). Mest intressant är i stället resonemanget om begreppet empati - liksom andra uttryck i svang har det tappats på sitt innehåll. Jag delar Mazzarellas värdering att det är mer troligt att det inte går att förstå någon annans sorg, och därför blir dylika påståenden hycklande. Föga förvånande blir slutsatsen av artikeln att man kan bli både klok och dum av läsning, både snäll och elak. Ja, det är väl därför man läser: just för att bli bådadera - - -