bernur

Dagens under strecket är skriven av Fabian Kastner, och handlar om det som i rubriken kallas för "litteraturens doldisar", det vill säga författare som skriver under pseudonym, något som under oroliga tider hade politiska orsaker, medan det under det misogyna 1800-talet hade konstnärliga orsaker, då så kallat kvinnliga författare valde manliga (fast lika gärna könsneutrala) namn. Kastner exemplifierar med anglosaxiska namn, då han har läst John Mullans bok Anonymity: A Secret History of English Literature, men det finns förstås en del svenska exempel (Ernst Ahlgren, Victoria Benedictssons alter ego). Kastner, som har skrivit tidigare under den här rubriken, har god kontroll över ämnet, även om det är lite underskattande att lägga in att Jane Austen "faktiskt" inte publicerade sina romaner under eget namn, utan under författarnamnet "A lady", som om det var något sensationellt eller nytt. Och det var faktiskt fler som genomskådade Charlotte Brontës namn Currer Bell än som duperades av det. Och när Kastner räknar upp svenska samtidsförfattare som använder pseudonym glömmer han att "Ciona" inte är pseudonymen, utan titeln på romanen av "Tamara T" (en skäggig man som hetter Torkel i förnamn, efternamnet har jag glömt). Ämnet är intressant, säger jag - jag, som heter bernur, och inget annat.