bernur

Ett inlägg från Jean Hannah Edelstein handlar om att hon inte vill se åldersgränser på böcker, något som är på väg att införas i England, och i några fall redan har införts - det är bara en tidsfråga, snart står det väl 8-årsgräns på Aliide, Aliide och 16-årsgräns på Räddaren i nöden. Vi delar säkerligen alla hennes erfarenhet av att längtansfullt kika efter inbjudande tjocka volymer, men av någon missriktat välvillig klumpig vuxenhand blivit hänvisad omläsning av samma gamla vanliga böcker, med förmaningar om vilken typ av litteratur som passar en liten slyngel. Vi är alla olika: själv hoppade jag i stort sett över det som brukar kallas "ungdomslitteratur", nöjde mig med Maria Gripe, och av senare erfarenheter var det inte mycket jag gick miste om. I inlägget påpekar Edelstein att hon minsann inte fick några men av att läsa ej åldersanpassad litteratur när hon var liten - på typiskt brittiskt vis underminerar hon sin brådmogenhet med tillägget att hon å andra sidan inte kunde knyta sina skor förrän hon var tolv (det låter som en beskrivning av mitt liv: jag kunde läsa Mary Shelley innan jag lärde mig simma).