bernur

Nina Björk framstår allt mer som en av få sansade röster i det brus som omger oss, när hon i en mer förtvivlad än rasande debattartikel i DN skriver om hur modefanatismen ersatt behovet med begäret. Det går inte längre att skylla på att det är privat konsumtion: konsekvenserna drabbar alla. Hon skriver också om faran i att leva i en kultur som inte bara uppmuntrar utan forcerar begäret:

"Behov kan tillfredsställas; ­behov som är tillfredsställda tar slut. Men begäret är utan slut. Begäret är inte någonting objektivt; inte någonting som är ungefär lika för alla människor i alla tider. Om vi har ett begär eller inte avgörs av den kultur vi lever i. Och vi lever i en kultur som lever av begär. Människor måste begära det de inte behöver för att vår ekonomi ska gå runt. Att uppmuntra ett ständigt omättbart begär är därför centralt i vår kultur, i vår ekonomi."

Och i Expressen skriver modejournalisten Salka Hallström Bornold hyperboliskt (och hyperängsligt) om mode: "I själva verket är det en av vår tids mest dynamiska kulturformer, med sina egna historiker och uttolkare, numera även i Sverige". Det låter som när fantasyivrare talar sig varma för sina böcker: ve dem som inte har skådat ljuset, då är det fritt fram att ösa på med föraktfulla tillmälen och förklenande omdömen: är det inte elitistiskt ändå att inte dyrka fantasyböcker, och är det inte så att alla som inte tycker att Sex and the City-filmen är underbar genast blir en kulturkofta? Vi håller på att skapa ett samhälle som vill utrota kritik, distans, allt motstånd, all opposition.